Att känna sig behövd.

Att känna sig behövd.

Särskilt i större företag och organisationer där besluten fattas långt ifrån en själv försvinner lätt känslan av delaktighet. Man gör det man är satt att göra, men ser inte sammanhanget och kan inte sätta in sin egen insats i den större helheten. Att avhjälpa detta är en ledningsfråga, men också något man själv kan påverka. Information skall inte bara ges, den behöver också sökas upp och tas emot.

Att vara sedd av sina chefer och arbetsledare är naturligtvis viktigt. Men kanske ännu viktigare är hur kulturen där man arbetar fungerar. Och vi är alla delar av den, vilken formell ställning vi än har i arbetsgemenskapen. Vi kan inte som individer lasta över ansvaret för våra behov av att bli sedda, både för vad vi gör och vad vi är, på våra kolleger. Vi kan faktiskt börja med att ta ansvar för vår omgivning själva. Sannolikt delar våra arbetskamrater våra egna grundläggande behov att vara synliga och få känna det. Vi kan alltid åtminstone lokalt påverka kulturen och stämningen där vi finns genom att medvetet intressera oss för vår omgivning.

Även här är frågor ofta den bästa ingången. ”Hur går det? Jag har inte riktigt förstått hur du tänker, förklara!” Och efteråt positiv feedback. ”Vad bra det blev! Snyggt!” Det där skulle jag vilja lära mig”. Men också konstruktiv kritik. ”Bra försök, men har du prövat att göra så här istället?” ”Har du sett den här undersökningen som visar på hur man kan göra det där både snabbare och bättre. Jag tyckte den var intressant och kanske värd att pröva.”

Alla vill normalt bli bättre på det de gör. Den konstruktiva kritiken visar att man bryr sig och vill sin kollega väl. Det är något helt annat än det nedgörande: ”Ja, ja, det är bättre att jag gör det här också själv.” Underförstått, du klarar inte av det här.

Basalt behov

Ett av våra mest basala behov som människor är att vara behövda. Visst kan alltför höga krav leda till en känsla av otillräcklighet och i värsta fall akut stress. Det ska man naturligtvis försöka undvika. Men undersysselsättning är ofta ännu värre. Att vara behövd i denna mening handlar just om att hitta balansen mellan stress och sysslolöshet.

Den mest raffinerade form av mobbning och utfrysning jag har sett skedde på en stor statlig organisation, där en högst kompetent, men upplevt besvärlig mellanchef sattes i ett rum totalt utan reella arbetsuppgifter. Hon tvingades komma till jobbet varje dag, sitta i sitt rum och vänta in arbetsdagens slut. Ingen frågade efter henne och timmarna segade sig fram. Hennes stressnivå steg dag för dag, tills hon rätt snart kände sig tvingad att själv säga upp sig med en känsla av personligt misslyckande.

Arbetsledningen har här naturligtvis det största ansvaret, men man kan också själv vägra finna sig i den formen av utfrysning. Om man efter samtal med ansvarig chef inte får gehör för sina önskemål om meningsfulla arbetsuppgifter, är det bättre att förhandla om ett lämpligt avgångsvederlag, som ändå blir billigare för företaget än att ha en improduktiv medarbetare kvar.

Fortsätt läs här
Källa : Motivation.se & Lennart Koskinen